I förrgår (25 April) var det dags för Örebro AIKs Halvmaraton 2012. Eftersom jag är medlem i klubben så tänkte jag det kunde vara kul att vara med och samtidigt passa på känna av distansen en gång till. Svårt att få en bättre formcheck innan Göteborgsvarvet som inte är mer än ett par veckor bort. Sagt och gjort så var det bara att anmäla sig, snöra på sig skorna och åka ner till klubbstugan. Väl där nere så var det många förväntansfulla löpare som var i full gång med uppvärmning och taktiksnack. Jag tyckte att det var skönt att se att det var ganska mycket folk där för då är i alla fall chansen att jag skulle komma sist inte lika så stor. Eftersom jag är ganska så ny på det här med löpning så har jag inte så bra koll på vad man ska göra innan tävling. Så jag hittade några bekanta ansikten, pratade lite kort, gick och hämtade nummerlappen och tog en kort uppvärmningsrunda innan det var dags att gå till starten. Ville inte värma upp för mycket för jag tänkte att på de 21,1km som jag hade framför mig så skulle det förmodligen lösa sig ändå. Väl nere vid starten så ställde jag mig ganska långt bak i ledet. Jag har inga höga tankar om att jag ska vara där framme och tampas, jag vet mycket väl att jag inte har vad som krävs för att hamna på den övre hälften av resultatlistan. Så varför stå där framme och trängas? Men det är väl ändå det som är så skönt med löpning? Att veta att man inte behöver bry sig så mycket om de andra tävlingsdeltagarna. Utan att du kan utgå från dig själv och försöka utmana just dig själv. Min utmaning låg inte att komma inom någon viss placering. Visst, jag ville kanske inte komma sist då. Mitt mål var istället att ta mig in under 1:50:00 och om jag lyckades med det skulle jag vara nöjd, om inte var det bara att se till att göra det på Göteborgsvarvet. Plötsligt gick startskottet och det var dags att börja springa. Tycker alltid att det är krångligt just i starten när det är så mycket folk överallt. Jag blir lite osäker på tempot och tycker det är svårt att se vart man ska sätta fötterna, vill inte gärna trampa snett redan de första metrarna. Därför kollade jag klockan extra noga i början för att så fort som möjligt hitta 5-minuterstempo. Det gick förhållandevis bra och jag hittade tempot ganska så snabbt. Ville verkligen inte upprepa att gå ut för hårt som jag gjorde i Startmilen och sen få kämpa för varenda steg tills mållinjen sen. Jag körde på i 5-tempot och fältet började tunnas ut. Det blåste ganska mycket motvind i början så jag tänkte att det kanske skulle vara bra att hitta en klunga att springa i. Det fanns en några meter fram men jag var inte helt säker på att jag skulle kunna hålla deras något snabbare tempo så jag struntade i det och sprang på relativt ensam istället. Det fick gå med lite motvind tänkte jag, bättre det än att dras med ut för hårt och sen inte orka. Efter 5km kändes det fortfarande riktigt bra, ingen tendens till trötthet och allt bara flöt på i samma behagliga tempo. Jag fortsatte på och plötsligt var 10km avklarade på tiden 49:41. Det var väl då jag började känna sig lite tröttare men ingen större fara, jag visste vad som väntade mig, bara ett varv till och sen är det nästan klart. Jag tog en liten bit av en energitablett som jag införskaffat dagen i ära och det funkade bra, kände hur energin kom tillbaka och det var egentligen bara benen som kände sig lite slitna. Det var bara att springa på i samma tempo och det var nu det roliga började hända. Jag började komma ikapp folk! Visst, det var inte speciellt många men det var en oerhört skön känsla att springa förbi en efter en som troligen gått ut för hårt. Det gav verkligen ytterligare energi och jag började känna att jag skulle till och med kunna komma in på under 1:45:00 om jag bara kunde fortsätta i samma tempo. När jag kommit 15km så kände jag att chansen verkligen fanns att gå in under 1:45:00 om jag bara inte gjorde något dumt. Jag tog en liten bit av energitablett till och sprang på. Började känna mig ganska så trött nu men inte allt för farligt. Försökte gå igenom kroppen och känna hur jag faktiskt mådde. Jo, vaderna känns lite stela och knäna är lite trötta men för övrigt är andningen och pulsen bra, bara att köra på då! En efter en började jag komma ikapp och förbi och varje gång så gav det mig nya kraften att fortsätta. Det var tur att det inte var någon som sprang om mig för jag kommer ihåg hur jobbigt det kändes när det var jag som blev omsprungen i slutet av loppet. När jag kom på 18km tittade jag på klockan och började räkna lite och insåg att jag hade 15:20 på mig om jag ville komma under 1:45:00. Kände att det skulle gå och jag försökte springa på lite snabbare utan att stressa för mycket. Det jag inte tänkt så mycket på var att det fortfarande var en del backar kvar att ta sig upp för, även om de varken var så branta eller långa. Med 18km i benen kan även den mista backen kännas ganska så lång och seg, men jag kämpade på och försökte hålla tempot. När jag hade ca 5oo meter kvar började jag bli nervös. Var är målet? Jag förväntade mig att jag skulle se det snart men efter varje litet krön eller sväng så fortsatte det bara och inget mål var att ses. Jag tittade på klockan var 5:te sekund kändes det som och letade febrilt efter målet med blicken. Tiden började gå ut! En sväng till och så äntligen såg jag målet ca 150 meter bort efter en nedförsbacke. Det skulle gå! Jag sprang på allt vad jag orkade och korsade mållinjen. Jag hukade mig av trötthet och kollade på klockan. 1:44:48! Jaaaa! Jag klarade det! Jag höll det dock inom mig, vill ju inte gärna springa in och göra världens scen när man sprungit in, på en i tävlingen ganska så medioker tid. Jag kände mig urstark, och faktiskt inte alls så trött. Visst benen var klart stela och jag var inte direkt sugen på att springa mer just då. Men vilken känsla!

Så det återstår väl bra att tacka alla medtävlande, motionärer och framför allt alla funktionärer som gjorde detta lopp möjligt. Ni gjorde ett fantastiskt bra jobb och jag hoppas alla hade lika trevlig upplevelse som jag. Det här är verkligen något jag kommer fortsätta med! Kom igen, mot Göteborgsvarvet!

Då var mitt första lopp avklarat. Det fick bli Startmilen. Kan inte säga att jag var speciellt nervös inför loppet. Hade inte så höga krav på mig förutom att slå personbästa vilket jag visste att jag skulle klara av om jag bara höll mig skadefri och inte gjorde något riktigt dumt i början som att köra på alldeles för hårt. Visst drog jag väl på lite väl snabbt för min kapacitet i början men det var inte så lätt att hålla tillbaka i starten och trängseln som blir, det är bara att köra på i klungans fart tills den tunnas ut märkte jag. För övrigt tyckte jag det var ganska så krångligt när det var så många löpare att hålla reda på och man fick sicksacka en hel del, en ny upplevelse helt klart. Mitt resultat blev 46:47 (enligt klockan) och 46:52 (officiella tävlingen) på de 10 kilometrarna. Ett nytt personbästa med nästan 2 minuter. Så jag är helt klart mycket nöjd med min insatts! Nu tar vi sikte på Göteborgsvarvet!

Mars – 163,7km

Under Mars månad lyckades jag skrapa ihop 163,7km vilket är mer än 3ggr mer än jag sprang förra månaden och det mesta jag sprungit under en månad någonsin. Kanske inte så svårslaget med tanke på att jag inte sprungit så mycket innan. Det gjorde i alla fall så att jag hamnade topp 20 på Örebro kommunlista över flest ackumulerade kilometrar under Mars månad på jogg.se. Ett litet delmål jag haft och det var kul att det kunde uppfyllas. Tror det kommer bli lite färre kilometrar nu följande månader när fotbollssäsongen drar igång. Något jag längtat efter sedan den slutade förra året. Jag lär kunna springa bättre på planen i år men bollkänslan lär vara noll!

Rekord under Mars:

3km: 12:40  //  18 Mars  ( 54sek förbättring // 2:17 förbättring från 2011 ).

5km: 21:59  //  12 Mars  ( 2:11 förbättring // 2:50 förbättring från 2011 ).

10km: 48:39  //  5 Mars  ( 4:18 förbättring // 6:16 förbättring från 2011 ).

Distansrekord: 17,5km  1:41:17  (5:48-tempo)  //  1 Mars.

Mängd: 98km. ( 1 Mars – 19 Mars ).

Snart kommer fotbollsträningarna med Hattrick Närke igång och seriespel i Koprens högsta division. Ska bli intressant att se hur vi står oss där, en sak som är säker är att det kommer bli svårare än de föregående åren i de lägre divisionerna. Hur som helst ska det bli fint att få jaga efter en boll och kanske få sparka på den någon gång ibland också. Jag kommer i alla fall vara i bättre form än på länge, konditionsmässigt  ska jag nog tillägga!

Nu är det bara att träna ännu hårdare! Ses i spåren!

För övrigt tyckte jag löpturen gick bra. Jag började nere i Garphyttan och sprang upp till Ånnaboda vilket var en hård start med ca 150 höjdmeter fördelat på 3,2km. Uppåt, uppåt och åter uppåt, trodde aldrig det skulle ta slut. Sen en tur runt Ånnabodasjön som fortfarande var helt täckt av is. Även skuggigare delar av vägen runt var isig men det var bara att ta småsteg så gick det förhållandevis bra. Sen var det bara att springa ner mot bilen i Garphyttan igen. Jag kom väl ca 1km innan jag började se de där “ljusfenomenen” jag alltid ser innan ett migränanfall. Trodde först de var från mötande bilar som bländade mig men när de fortfarande var kvar ungefär 1km senare anade jag oråd. Så nu sitter jag i alla fall här hemma och hoppas att huvudvärken snart ska försvinna, den är inte så illa som det brukar kunna vara som tur är. Hoppas bara att det är en tillfällighet och att jag kan fortsätta träna nu utan hinder. På söndag är det 3km testlopp med Örebro AIK och det vill jag inte missa. Förra tiden 13:34 ska slås med råge har jag bestämt! Hoppas bara att huvudet är med då.

Här är en länk till passet på Jogg.se

Utmattad efter ett hårt intervallpass med Örebro AIK.

Hur kunde det bli såhär? Jag är ju fotbollsspelare och vi gillar ju inte att springa! Kul det ska bli när fotbollssäsongen drar igång också, kan knappt vänta!

För skoj skull räknade jag lite på vad jag sammanlagt lyft på gymmet under den senaste veckan och blev mycket förvånad när det visade sig att jag lyft 55 410kg. Det är tydligen lika mycket som ångloket på bilden till höger.

Nya rekord.

Jag hann också slå ett par personliga rekord som jag är riktigt nöjd med och jag ser verkligen fram mot nästa maxtest som ska utföras i slutet av månaden.

• Chin-ups: 14st (Kroppsvikt) förändring: +3st
• Squats: 160kg (2 x Kroppsvikt) förändring: +40kg

Beroendeframkallande.

Äntligen har det blivit som den där “myten” man hört om, att om man går tillräckligt ofta så blir man beroende av träning. Jag tror jag kommit dit nu. Att det känns tråkigt att behöva ta en vilodag som ofta är ganska välbehövlig. Hemligheten att komma dit är väl kanske att snöa in sig på någon träningsform som man tycker är riktigt kul och sen bara köra gärnet tills man är fast. När man väl är fast så får man härliga energikickar varje gång man tränar och det är väl det som uteblivit andra gånger innan man var fast. Nog därför jag har fler timmar på gymmet än framför tv och dator de senaste månaderna.

Konditionsträning.

Har varit mycket styrketräning nu och jag känner att jag vill komma igång med löpningen igen. Har haft lite ont i halsen så då har löpandet uteblivit. Jag har dock införskaffat ett par Saucony Hattori minimalistskor. Dem får verkligen vaderna att jobba! Har bara sprungit 500 meter i dem än så länge men har fortfarande efter två dagar mer träningsvärk i vaderna än vad hela veckans övriga träning gett mig i resten av kroppen. De ska tydligen hjälpa en till ett bättre och mer ekonomiskt löpsteg. Får väl se om jag kan förbättra mina tider lite som den ytters mediokra löpare jag är. Jag ska trotts allt springa Göteborgsvarvet i år och då vill jag ha en så bra tid som jag kan få även om jag som mål just nu har att springa de 21 kilometrarna på under 2 timmar.

Om någon skulle vilja ha invites till Fitocracy så är det bara att fråga. Har några kvar.

Ne, nu ska jag lata mig! Har trots allt vilodag!

Det gjordes för några dagar sedan faktiskt men jag har inte riktigt haft tid att skriva om det. Måste väl säga att det gick som jag hade hoppats och väntat mig och jag är väldigt glad över resultaten. Det här med maxtest är verkligen ett bra sätt att se sin utveckling på och motivera en att träna vidare. Det är nästan lite synd att det nu är en hel månad kvar till nästa maxtest. Jag får tacka Petter som var med och assisterade mig under hela passet då han inte själv körde ett maxtest. Den token hade fått för sig att köra ett stenhårt pass redan dagen innan så han väl väl inte riktigt i lag att utföra ett maxtest. Han skrapade istället ihop 3500 poäng på Fitocracy (om någon vill ha en invite så är det bara att fråga) vilket är en helt sjuk summa! Utan honom hade det nog inte gått lika bra som det gick.

Detta är resultaten jag lyckades skrapa ihop på testet:

• Marklyft: 160kg (2 x kroppsvikt) förändring: +20kg
• Squats: 120kg (1.5 x Kroppsvikt) förändring: +30kg
• Bänkpress: 80kg (1 x Kroppsvikt) förändring: +12,5kg
• Chin-ups: 11st med kroppsvikt. förändring: +7st
• Chin-ups med viktbälte: 1st kroppsvikt + 20kg extra.

Så allt som allt så förbättrade jag resultaten i varje moment vilket inte är så konstigt. Jag har trots allt legat i och tränat ganska så hårt den senaste månaden. Att det skulle bli så stor skillnad trodde jag inte. Sen är det väl alltid lättare att utvecklas i början så det kommer definitivt inte vara samma ökning till nästa maxtest. Men ökning ska det bli!

Här kommer ett litet marklyftsklipp från min rekorddragning på 160kg. Absolut inte den bästa hållningen och tekniken så det får jag jobba på.

Imorgon är det dags igen.

Då är det dags att se om den senaste månadens träning gett något resultat. Senaste maxtestet utfördes den 27 Nov tillsammans med Petter som även kommer vara med denna gång. Vi blev väl båda ganska förundrade över att vi klarade så pass mycket mer än vi trodde senast. Svårt att veta vad man har att förvänta sig när man inte tränat så mycket styrka förut. De moment vi ska testa är följande: Marklyft, squats, bänkpress och chin-ups.

Resultatet från förra gången:

Marklyft: 140kg (1,75 x kroppsvikt).

Squats: 90kg (1,12 x kroppsvikt).

Bänkpress: 67,5kg (0,84 x kroppsvikt).

Chin-ups: 4st med kroppsvikt.

Petters resultat går att se här

Vad har jag att förvänta mig av morgondagen?

Jag kan redan nu på rak arm säga att jag har utvecklats och kommer göra bättre ifrån mig i samtliga moment. Det ända jag känner mig lite orolig för är marklyftet som jag inte känner mig helt säker på om jag kommer förbättra. Även om jag kört set med mer vikter än vad jag gjorde för en månad sen. I de andra momenten har jag redan kört set med mer vikter än vad jag klarade i senaste maxtestet.

Vad är då rimligt för mig att klara?

Morgondagens mål:

Marklyft: 160kg (2 x kroppsvikt). Det skulle vara mycket skönt att klara av att lyfta dubbla kroppsvikten i marklyft. Det var mitt mål förra maxtestet men då gjorde jag två försök som misslyckades.

Squats: 120kg (1,5 x kroppsvikt). Har klarat av 110kg som mest hittills och tror att jag skulle kunna klara av 10 kg till.

Bänkpress: 80kg (1 x kroppsvikt). Har som mest klarat av 75kg innan men då i set 3×5 stycken. Kommer bli fruktansvärt tungt men jag hoppas det kommer gå.

Chin-ups: 9st med kroppsvikt. Kanske kan gå. Klarade av 8 (rekord) igår och kanske kan jag kämpa mig till en extra om allt går bra.

Ser fram mot morgondagens hårda tester. Det kommer bli vansinnigt tungt men också fruktansvärt roligt att se vad vi klarar av. Nu är det bara att förbereda sig mentalt och ge allt! Återkommer med resultat senare.

Man kan väl se på det på två sätt kan jag tycka. Det ena är att bli knäckt och inse att jag aldrig kommer bli så pass bra som de som var med idag. Det andra är hur stor potential det finns att utvecklas och bli bättre och vara nöjd även om jag inte kommer komma upp i deras nivå.

Jag kommer välja det andra alternativet och kämpa på.

Mina tider idag på de 6 x 400 m jag utförde var:

1. 01:23
2. 01:30
3. 01:39
4. 01:33
5. 01:32
6. 01:26

Om det blir en nästa gång satsar jag på att klara en intervall till!

A piece of cake?!?

Efter förra inlägget så har det hänt en hel del med min löpning. Kanske inte tekniskt sett men tidsmässigt i alla fall. Ni som läst vet att jag satte upp tre mål som jag ville klara av under sommaren. Nu har det gått så pass väl att jag lyckats klara av dem alla tre bara 20 dagar efter jag satte upp dem. Kanske handlar det om att jag inte har så höga tankar om mig själv när det kommer till löpning så att jag satte upp för lätta mål? Hur som helst var det dessa mål jag satte upp:

• 3 km under 15:00 min.  (14:57 min. Karlslund 12/5)
• 5 km under 25:00 min. (24:49 min. Markaspåret 23/5)
• 10 km under 60:00 min. (54:55 min. Karlslund 18/5)

Det mål jag är mest stolt av att klara av är helt klart 5 km under 25 min. Det var det jag fick kämpa klart hårdas för att klara och med tanke på att jag gjorde det i just Markaspåret kändes riktigt skönt. Det var väl lite tanken att jag skulle ha satt upp det som mål om jag klarat 5 under 25 någon annan stans.

Bort med det gamla och in med det nya!

Då var det kanske dags att sätta upp några nya mål och utmaningar att försöka sig på i sommar. Så här kommer några:

• 5 km under 24 min.
• 10 km under 50 min.
• 15 km under 1:25:00.
• springa en halvmara (21 km).
• springa över 80 km under samma månad.

Får se hur svårt det kommer bli men jag känner mig ganska övertygad att jag ska kunna klara även dessa mål i sommar. I alla fall om man slipper undan skador och sjukdomar. Är det några andra mål jag borde sätta upp också så får ni gärna tipsa mig.