Markaspåret, löparens nemesis

Fick för mig att jag ville köra slut på mig idag och vad är då bättre än att försöka slå sitt rekord i Markaspåret? Sagt och gjort var det bara att snöra på sig skorna och köra dit. Jag var riktigt taggad och väl förberedd på att det skulle bli riktigt hårt. I början kändes det riktigt jobbigt och vid 800m var jag sugen på att ge upp och köra långsammare. Jag slog ifrån mig tankarna och fortsatte. Det gick snart över och när jag passerat 1500m så började jag komma in i löpningen ganska bra. Den tunga starten berodde nog på den skippade uppvärmningen som brukar göra att kroppen blir lite chockad i början. Allt gick fint tills jag kommit ungefär halvvägs där det går lite uppför en bit innan de riktigt jobbigare backarna i slutet. Det sög i benen men det var ju mindre än halva kvar nu. Bara att kämpa vidare och två av de tre sista backarna gick bra, bara en kvar. När jag kom fram i branten innan sista uppförsbacken så kände jag att jag var tvungen att springa den snabbt för att inte sega ner mig själv för mycket under uppförslöpningen. Efter att ha lyckats hålla en bra fart uppför var jag riktigt sliten men det var ju bara nedförsbacken kvar nu. ca 200m och en klocka som stod på 22:19. Om jag skyndade på så kanske jag skulle kunna komma in sub23! Jag tog i med allt jag hade men lyckades inte riktigt komma in på rätt sida om 23-minuterssträcket. Det fick bli en tid på 23:08 istället vilket är en förbättring med 52 sekunder för min del. Inte helt illa!

Nästa gång ska jag under 23 minuter!

Länk till passet

Efter Östansjöloppet

Det gick som väntat idag. Jag lyckades ta mig runt de 10 kilometrarna på 50:34. En tid som jag inte alls skulle vara nöjd med på milen för ett par månader sen. Det var å andra sidan ett ganska tungt lopp, ett “marka utdraget på 10km”. Stundtals var det väldigt lätt och springa, mest i början då det var plant och fint men efter 5km då man började tröttna kom backarna. Visst att backarna är längre i marka men det var något med underlaget idag, det mjuka lite småhala underlaget som gör att det suger ut mycket mer energi ur benen utan att man riktigt märker det. Så med det sagt så får jag väl acceptera en tid på 50:34. Jag är inte bättre än så just nu på den sortens bana. Bara att kämpa vidare och hoppas att jag inte får lika mycket problem med knän och fötter som jag haft under sommaren. För snabbare än så här ska jag se till att bli!

Till sist vill jag bara gratulera alla som tog sig runt och hoppas att ni blev nöjda med era tider. Bra jobbat!

Östansjöloppet 10km

Idag var det dags för Östasjöloppet som sträcker sig 10km i för mig okänd terräng. Jag har inga höga förväntningar på mig själv på det här loppet. Känns som att det inte kommer gå att göra personbästa då jag hade en riktigt jobbig runda i förrgår då jag sprang 6km på 28:05 (4:41 tempo). Det kändes riktigt tungt och det var långt ifrån vad jag vet att jag kan klara på 6km. Så med det i ryggen är det väl bara att åka dit och springa. Ganska skönt att veta att man är i usel form redan innan loppet i alla fall. Det betyder inte att jag inte kommer ge allt. Jag ska köra på så snabbt jag bara kan så får vi se vad det leder till.

Är jag en löpare nu?

Örebro AIKs Halvmarathon 2012.

I förrgår (25 April) var det dags för Örebro AIKs Halvmaraton 2012. Eftersom jag är medlem i klubben så tänkte jag det kunde vara kul att vara med och samtidigt passa på känna av distansen en gång till. Svårt att få en bättre formcheck innan Göteborgsvarvet som inte är mer än ett par veckor bort. Sagt och gjort så var det bara att anmäla sig, snöra på sig skorna och åka ner till klubbstugan. Väl där nere så var det många förväntansfulla löpare som var i full gång med uppvärmning och taktiksnack. Jag tyckte att det var skönt att se att det var ganska mycket folk där för då är i alla fall chansen att jag skulle komma sist inte lika så stor. Eftersom jag är ganska så ny på det här med löpning så har jag inte så bra koll på vad man ska göra innan tävling. Så jag hittade några bekanta ansikten, pratade lite kort, gick och hämtade nummerlappen och tog en kort uppvärmningsrunda innan det var dags att gå till starten. Ville inte värma upp för mycket för jag tänkte att på de 21,1km som jag hade framför mig så skulle det förmodligen lösa sig ändå. Väl nere vid starten så ställde jag mig ganska långt bak i ledet. Jag har inga höga tankar om att jag ska vara där framme och tampas, jag vet mycket väl att jag inte har vad som krävs för att hamna på den övre hälften av resultatlistan. Så varför stå där framme och trängas? Men det är väl ändå det som är så skönt med löpning? Att veta att man inte behöver bry sig så mycket om de andra tävlingsdeltagarna. Utan att du kan utgå från dig själv och försöka utmana just dig själv. Min utmaning låg inte att komma inom någon viss placering. Visst, jag ville kanske inte komma sist då. Mitt mål var istället att ta mig in under 1:50:00 och om jag lyckades med det skulle jag vara nöjd, om inte var det bara att se till att göra det på Göteborgsvarvet. Plötsligt gick startskottet och det var dags att börja springa. Tycker alltid att det är krångligt just i starten när det är så mycket folk överallt. Jag blir lite osäker på tempot och tycker det är svårt att se vart man ska sätta fötterna, vill inte gärna trampa snett redan de första metrarna. Därför kollade jag klockan extra noga i början för att så fort som möjligt hitta 5-minuterstempo. Det gick förhållandevis bra och jag hittade tempot ganska så snabbt. Ville verkligen inte upprepa att gå ut för hårt som jag gjorde i Startmilen och sen få kämpa för varenda steg tills mållinjen sen. Jag körde på i 5-tempot och fältet började tunnas ut. Det blåste ganska mycket motvind i början så jag tänkte att det kanske skulle vara bra att hitta en klunga att springa i. Det fanns en några meter fram men jag var inte helt säker på att jag skulle kunna hålla deras något snabbare tempo så jag struntade i det och sprang på relativt ensam istället. Det fick gå med lite motvind tänkte jag, bättre det än att dras med ut för hårt och sen inte orka. Efter 5km kändes det fortfarande riktigt bra, ingen tendens till trötthet och allt bara flöt på i samma behagliga tempo. Jag fortsatte på och plötsligt var 10km avklarade på tiden 49:41. Det var väl då jag började känna sig lite tröttare men ingen större fara, jag visste vad som väntade mig, bara ett varv till och sen är det nästan klart. Jag tog en liten bit av en energitablett som jag införskaffat dagen i ära och det funkade bra, kände hur energin kom tillbaka och det var egentligen bara benen som kände sig lite slitna. Det var bara att springa på i samma tempo och det var nu det roliga började hända. Jag började komma ikapp folk! Visst, det var inte speciellt många men det var en oerhört skön känsla att springa förbi en efter en som troligen gått ut för hårt. Det gav verkligen ytterligare energi och jag började känna att jag skulle till och med kunna komma in på under 1:45:00 om jag bara kunde fortsätta i samma tempo. När jag kommit 15km så kände jag att chansen verkligen fanns att gå in under 1:45:00 om jag bara inte gjorde något dumt. Jag tog en liten bit av energitablett till och sprang på. Började känna mig ganska så trött nu men inte allt för farligt. Försökte gå igenom kroppen och känna hur jag faktiskt mådde. Jo, vaderna känns lite stela och knäna är lite trötta men för övrigt är andningen och pulsen bra, bara att köra på då! En efter en började jag komma ikapp och förbi och varje gång så gav det mig nya kraften att fortsätta. Det var tur att det inte var någon som sprang om mig för jag kommer ihåg hur jobbigt det kändes när det var jag som blev omsprungen i slutet av loppet. När jag kom på 18km tittade jag på klockan och började räkna lite och insåg att jag hade 15:20 på mig om jag ville komma under 1:45:00. Kände att det skulle gå och jag försökte springa på lite snabbare utan att stressa för mycket. Det jag inte tänkt så mycket på var att det fortfarande var en del backar kvar att ta sig upp för, även om de varken var så branta eller långa. Med 18km i benen kan även den mista backen kännas ganska så lång och seg, men jag kämpade på och försökte hålla tempot. När jag hade ca 5oo meter kvar började jag bli nervös. Var är målet? Jag förväntade mig att jag skulle se det snart men efter varje litet krön eller sväng så fortsatte det bara och inget mål var att ses. Jag tittade på klockan var 5:te sekund kändes det som och letade febrilt efter målet med blicken. Tiden började gå ut! En sväng till och så äntligen såg jag målet ca 150 meter bort efter en nedförsbacke. Det skulle gå! Jag sprang på allt vad jag orkade och korsade mållinjen. Jag hukade mig av trötthet och kollade på klockan. 1:44:48! Jaaaa! Jag klarade det! Jag höll det dock inom mig, vill ju inte gärna springa in och göra världens scen när man sprungit in, på en i tävlingen ganska så medioker tid. Jag kände mig urstark, och faktiskt inte alls så trött. Visst benen var klart stela och jag var inte direkt sugen på att springa mer just då. Men vilken känsla!

 

Så det återstår väl bra att tacka alla medtävlande, motionärer och framför allt alla funktionärer som gjorde detta lopp möjligt. Ni gjorde ett fantastiskt bra jobb och jag hoppas alla hade lika trevlig upplevelse som jag. Det här är verkligen något jag kommer fortsätta med! Kom igen, mot Göteborgsvarvet! :)

Mitt första lopp

Startmilen

Då var mitt första lopp avklarat. Det fick bli Startmilen. Kan inte säga att jag var speciellt nervös inför loppet. Hade inte så höga krav på mig förutom att slå personbästa vilket jag visste att jag skulle klara av om jag bara höll mig skadefri och inte gjorde något riktigt dumt i början som att köra på alldeles för hårt. Visst drog jag väl på lite väl snabbt för min kapacitet i början men det var inte så lätt att hålla tillbaka i starten och trängseln som blir, det är bara att köra på i klungans fart tills den tunnas ut märkte jag. För övrigt tyckte jag det var ganska så krångligt när det var så många löpare att hålla reda på och man fick sicksacka en hel del, en ny upplevelse helt klart. Mitt resultat blev 46:47 (enligt klockan) och 46:52 (officiella tävlingen) på de 10 kilometrarna. Ett nytt personbästa med nästan 2 minuter. Så jag är helt klart mycket nöjd med min insatts! Nu tar vi sikte på Göteborgsvarvet!

 

Mars – 163,7km

Under Mars månad lyckades jag skrapa ihop 163,7km vilket är mer än 3ggr mer än jag sprang förra månaden och det mesta jag sprungit under en månad någonsin. Kanske inte så svårslaget med tanke på att jag inte sprungit så mycket innan. Det gjorde i alla fall så att jag hamnade topp 20 på Örebro kommunlista över flest ackumulerade kilometrar under Mars månad på jogg.se. Ett litet delmål jag haft och det var kul att det kunde uppfyllas. Tror det kommer bli lite färre kilometrar nu följande månader när fotbollssäsongen drar igång. Något jag längtat efter sedan den slutade förra året. Jag lär kunna springa bättre på planen i år men bollkänslan lär vara noll!

Träning i Mars – Delrapport.

Mars har varit en bra månad löpmässigt för min del. Jag har slagit personligt rekord på distanserna 3, 5 och 10 kilometer, slagit distansrekord och mängdrekord. Ja, jag har stort sätt förbättrat allt med min löpning kort och gott. Dock så har styrketräningen fått ta en del stryk då jag prioriterat löpningen framför styrketräningen. Det är svårt att gå iväg till gymmets lokaler när vädret varit så fint för löpning. På så sätt har jag kommit upp i 2km kort om 100km i Mars än så länge. Så nästa löptur kommer jag över den så magiska gräns jag aldrig förut korsat, 100km på en månad. Jag antar att det blir under morgondagens intervallpass med ÖAIK. Klubben som betytt väldigt mycket för min löpning och dess utveckling!

Rekord under Mars:

3km: 12:40  //  18 Mars  ( 54sek förbättring // 2:17 förbättring från 2011 ).

5km: 21:59  //  12 Mars  ( 2:11 förbättring // 2:50 förbättring från 2011 ).

10km: 48:39  //  5 Mars  ( 4:18 förbättring // 6:16 förbättring från 2011 ).

Distansrekord: 17,5km  1:41:17  (5:48-tempo)  //  1 Mars.

Mängd: 98km. ( 1 Mars – 19 Mars ).

 

Snart kommer fotbollsträningarna med Hattrick Närke igång och seriespel i Koprens högsta division. Ska bli intressant att se hur vi står oss där, en sak som är säker är att det kommer bli svårare än de föregående åren i de lägre divisionerna. Hur som helst ska det bli fint att få jaga efter en boll och kanske få sparka på den någon gång ibland också. Jag kommer i alla fall vara i bättre form än på länge, konditionsmässigt  ska jag nog tillägga!

 

Nu är det bara att träna ännu hårdare! Ses i spåren!

 

Migrän

Idag är jag hemma från jobbet med migrän. En migrän som uppstod igår när jag var ute och sprang. Det tog någon kilometer innan jag insåg vad som höll på att hända. Då var det bara att springa klart sista kilometern till bilen och köra till närmsta butik för att hitta något för att skona det så mycket som möjligt. Hittade ett Coop i Garphyttan och köpte Alvedon, sportdryck och ett par chokladbitar. Vet inte om sportdrycken och chokladen hjälper riktigt men min tanke var i alla fall att få i sig lite snabba kalorier och “återhämtningsdryck” så snabbt som möjligt. Eftersom de inte fanns något mot migrän där så fick det bli ett par Alvedon innan jag kom hem och lite migräntabletter väl hemma. Det är ju en självklarhet att man ska få migrän första passet i år man tar bilen till. Aja, jag får väl vara glad att jag inte hade långt kvar till bilen när det väl började. Aldrig hänt förut att jag fått migrän när jag sprungit och det är inte utan att jag blir lite orolig. Var det den långa, långa backen i början av passet som var mer påfrestande än jag trodde? Kanske kombinationen att springa dagen efter tunga marklyft som dragit ihop muskulaturen i ryggen? För dåligt vätskeintag? Jag har faktiskt ingen aning men jag hoppas verkligen inte det händer igen!

 

För övrigt tyckte jag löpturen gick bra. Jag började nere i Garphyttan och sprang upp till Ånnaboda vilket var en hård start med ca 150 höjdmeter fördelat på 3,2km. Uppåt, uppåt och åter uppåt, trodde aldrig det skulle ta slut. Sen en tur runt Ånnabodasjön som fortfarande var helt täckt av is. Även skuggigare delar av vägen runt var isig men det var bara att ta småsteg så gick det förhållandevis bra. Sen var det bara att springa ner mot bilen i Garphyttan igen. Jag kom väl ca 1km innan jag började se de där “ljusfenomenen” jag alltid ser innan ett migränanfall. Trodde först de var från mötande bilar som bländade mig men när de fortfarande var kvar ungefär 1km senare anade jag oråd. Så nu sitter jag i alla fall här hemma och hoppas att huvudvärken snart ska försvinna, den är inte så illa som det brukar kunna vara som tur är. Hoppas bara att det är en tillfällighet och att jag kan fortsätta träna nu utan hinder. På söndag är det 3km testlopp med Örebro AIK och det vill jag inte missa. Förra tiden 13:34 ska slås med råge har jag bestämt! Hoppas bara att huvudet är med då.

Här är en länk till passet på Jogg.se

55,4 ton!

Veckans träning.

För skoj skull räknade jag lite på vad jag sammanlagt lyft på gymmet under den senaste veckan och blev mycket förvånad när det visade sig att jag lyft 55 410kg. Det är tydligen lika mycket som ångloket på bilden till höger.

 

Nya rekord.

Jag hann också slå ett par personliga rekord som jag är riktigt nöjd med och jag ser verkligen fram mot nästa maxtest som ska utföras i slutet av månaden.

  • Chin-ups: 14st (Kroppsvikt) förändring: +3st
  • Squats: 160kg (2 x Kroppsvikt) förändring: +40kg

 

Beroendeframkallande.

Äntligen har det blivit som den där “myten” man hört om, att om man går tillräckligt ofta så blir man beroende av träning. Jag tror jag kommit dit nu. Att det känns tråkigt att behöva ta en vilodag som ofta är ganska välbehövlig. Hemligheten att komma dit är väl kanske att snöa in sig på någon träningsform som man tycker är riktigt kul och sen bara köra gärnet tills man är fast. När man väl är fast så får man härliga energikickar varje gång man tränar och det är väl det som uteblivit andra gånger innan man var fast. Nog därför jag har fler timmar på gymmet än framför tv och dator de senaste månaderna.

 

Konditionsträning.

Har varit mycket styrketräning nu och jag känner att jag vill komma igång med löpningen igen. Har haft lite ont i halsen så då har löpandet uteblivit. Jag har dock införskaffat ett par Saucony Hattori minimalistskor. Dem får verkligen vaderna att jobba! Har bara sprungit 500 meter i dem än så länge men har fortfarande efter två dagar mer träningsvärk i vaderna än vad hela veckans övriga träning gett mig i resten av kroppen. De ska tydligen hjälpa en till ett bättre och mer ekonomiskt löpsteg. Får väl se om jag kan förbättra mina tider lite som den ytters mediokra löpare jag är. Jag ska trotts allt springa Göteborgsvarvet i år och då vill jag ha en så bra tid som jag kan få även om jag som mål just nu har att springa de 21 kilometrarna på under 2 timmar.

Om någon skulle vilja ha invites till Fitocracy så är det bara att fråga. Har några kvar.

Ne, nu ska jag lata mig! Har trots allt vilodag! :)

Välkommen tillbaka till verkligheten.

Idag var jag på min första gruppträning för löpning. Jag har inte börjat i någon klubb eller så utan hängde på ett par kompisar när tillfälle nu gavs. Huvudmomentet var intervaller. 400 meter gånger 10 med ganska kort vila mellan. Visst, jag vet att de som tränar flitigt kan springa fort. Man hör om låga kilometertider och så vidare. Att däremot uppleva det och försöka springa med dem är något helt annat. Man inser snabbt hur sjukt stor skillnad det kan vara mellan individer. Jag lyckades bara komma runt 6 stycken av dessa 10 intervaller då jag blev tvungen att vila lite extra några gånger för att ens kunna fortsätta, och då var jag i den “långsamma” gruppen av två.

Man kan väl se på det på två sätt kan jag tycka. Det ena är att bli knäckt och inse att jag aldrig kommer bli så pass bra som de som var med idag. Det andra är hur stor potential det finns att utvecklas och bli bättre och vara nöjd även om jag inte kommer komma upp i deras nivå.

Jag kommer välja det andra alternativet och kämpa på.

Mina tider idag på de 6 x 400 m jag utförde var:

  1. 01:23
  2. 01:30
  3. 01:39
  4. 01:33
  5. 01:32
  6. 01:26

Om det blir en nästa gång satsar jag på att klara en intervall till!

Nya utmaningar!

A piece of cake?!?

Efter förra inlägget så har det hänt en hel del med min löpning. Kanske inte tekniskt sett men tidsmässigt i alla fall. Ni som läst vet att jag satte upp tre mål som jag ville klara av under sommaren. Nu har det gått så pass väl att jag lyckats klara av dem alla tre bara 20 dagar efter jag satte upp dem. Kanske handlar det om att jag inte har så höga tankar om mig själv när det kommer till löpning så att jag satte upp för lätta mål? Hur som helst var det dessa mål jag satte upp:

Det mål jag är mest stolt av att klara av är helt klart 5 km under 25 min. Det var det jag fick kämpa klart hårdas för att klara och med tanke på att jag gjorde det i just Markaspåret kändes riktigt skönt. Det var väl lite tanken att jag skulle ha satt upp det som mål om jag klarat 5 under 25 någon annan stans.

 

Bort med det gamla och in med det nya!

Då var det kanske dags att sätta upp några nya mål och utmaningar att försöka sig på i sommar. Så här kommer några:

  • 5 km under 24 min.
  • 10 km under 50 min.
  • 15 km under 1:25:00.
  • springa en halvmara (21 km).
  • springa över 80 km under samma månad.

Får se hur svårt det kommer bli men jag känner mig ganska övertygad att jag ska kunna klara även dessa mål i sommar. I alla fall om man slipper undan skador och sjukdomar. Är det några andra mål jag borde sätta upp också så får ni gärna tipsa mig.